suniverse

Efter en skön och trevlig helg i Sverige skulle det trots allt bli skönt att komma hem. Men nedsjunken i ett av bussens hårda säten, som tack vare tröttheten från lördagskvällen upplevdes otroligt bekvämt, var det som att ett frö började gro någonstans i bakhuvudet. Jag kunde inte för mitt liv sätta fingret på varifrån den där obehagliga känslan kom, men den fanns där och den störde mig i min vila.

Väl framme i Karlstad var det skönt att få sträcka på benen, ta sig en bit mat och känna att man kommit halvvägs. Jag såg för mig hur sliten jag skulle vara när destinationen Oslo var nådd och för att behöva konversera minst möjligt med nyfikna pensionärsgrannar ville jag ha nyckeln i högsta hugg när det var dags att ta itu med den biten. Efter att ha letat i handväskan, kuvertväskan, gåbortväskan och den stora trunkens alla fack och gömmor utan att se skymten av en enda nyckel började jag bli svettig. Jag gav lite tid åt att tänka tillbaka på avfärdsdagen, hur mycket saker jag faktiskt lassat mig själv med och den ganska krångliga låsproceduren och började komma till insikt. Dock ville jag helst inte tro att den cansersvulst-liknande tanken i mitt bakhuvud var sanning. 

I tankarna gick jag noga igenom händelseförloppet.
"Jag krånglade mig ut genom dörrposten, satte ner en av väskorna, lyckades nätt och jämnt stänga ytterdörren, fick kramp i axeln av ansträngningen att vrida om nyckeln med alla väskor på armen, tog upp det jag hade satt ifrån mig på golvet och sköt forsiktigt, för att inte tappa balansen, ner nyckeln i jackfickan."

Efter att ha gått i genom alla fickor på alla plagg som befann sig i min packning var jag tvungen att inse det otroligt otillfredställande faktumet, att jackfickan i fråga hängde hemma i hallen hos mor och far.  För min sista krona ringde jag upp mamma som kunde bekräfta eländet. Det tog ungefär tre minuter innan min kära vän Bo ringde och skrattade åt mig i andra änden av tråden. Så just nu befinner sig nyckeln i fråga i ett kuvert någonstans på vägen mellan Dalarna och Oslo och väntar på att få dimpa ner i hennes brevlåda. Själv ligger jag på en madrass i hennes vardagsrum, som ett levande bevis på att klanteri och oreda kan vara en natur begåvning, tackar min lyckliga stjärna för att den gett mig så fina vänner och känner mig ganska säker på varför jag aldrig fick ha en egen nyckel under min uppväxt.

       

Ordet sakna har tjugotre (23) synonymer.

 

Synonymer för sakna

                   

Tre vänner och en bil begav sig på fredagen norrut för att spendera en helg i Östersund. En av dessa tre vänner var jag, som i sista minuten beslutat mig för att hänga med på de andra två vännernas, så kallade, affärsresa. Och om det är så en affärsresa går till, då följer jag gärna med på flera! 

Efter en fem timmar kort bilresa gjorde vi entré hos familjen Gunnar. Hej hej, godkväll, trevligt att råkas, hur står det till? Eftersom Fredrik tidigare under dagen kommit med det elementära förslaget att vi skulle ut och se oss omkring läs; svänga våra lurviga till hög musik på någon hipp krog i Östersund redan denna kväll så sprättattades vuxendrycken inte långt efter det att väskorna var på plats och alla "trevligt att se er" ebbat ut.

Far i familjen Gunnar, dvs. Gunnar själv, var snäll och gav oss skjuts ner till stan, där vårat sökande genast satte fart. Dom två tips vi hade fått på heta krogar kom förmodligen från någon som pensionerat sig från sitt partyliv för åratal sedan, för dessa visade sig vara gravt inaktuella. Tillslut hittade vi ett O´Learys som av kön att döma hade öppet, och av samma kö att döma var dom enda i stan som hade det.

Vi kämpade oss igenom kön, som mot alla odds gick ganska snabbt, och drog laddade in för att se vad som bjöds. Fullpackat med folk, bra musik på vad som visade sig vara det enda dansgolvet och många små roliga skrymslen att utforska. Hade nog väntat mig att en sådan stor lokal skulle ha flera dansgolv, men å andra sidan blev jag inte jätteförvånad. Efter vad jag har hört om norrlänningar så bryr dom sig nog mer om utbudet i baren än utbudet i dansgolv.

Efter att jag blivit överfallen av en otroligt hettsigt dansande korean och hans finniga kompis och Fredrik nästan nerspöad av en arg liten tjej som inte gillade att få nobben konstaterade i att vi haft en kul kväll och bestämde oss för att åka hem med den kända nattbussen. Tydligen så var det där med att åka buss i okänd stad lite för krångligt för oss, för trots att vi hittade både busstationen och X antal busshållplatser lyckades vi inte finna platsen varifrån vi skulle kunna ta oss hem. Taxt taxi! Piece of cake. Poff! Hemma.

Kvällen efter, dvs. lördag kväll, rustades det för grillfest någonstanns utanför Östersund. Inhyrda bussar för gästerna dit och hem, helgrillad gris av fenomenal kock, bra stämning och urkul singstar kareoke, en välplanderad och lyckad tillställning som inte var helt slut föräns vi sov gott på på våra otroligt obekväma luftmadrasser med pyspunka.

Klockren helg.
Tack tack familjen Gunnar. Ha det så bra alla. Ja vi ska köra försiktigt. Tack tack, hej.